Bettan
26 mars 2012 03:32
Hej Annika.
Jag förstår att du letar på nätet och vill ha reda på allt,precis allt!
jag gjorde samma som du..satt och letade o ville ha reda på hur det gått för andra. Jag tycker jag har skrivit rätt mycket ändå om hur jag kände och hur det startade och mediciner o allt..
Från att det stack i tungan på kvällen och vaknade förvriden på morgonen tills att det släppte var ett enda upponervärld.
Psyket raserade och jag grät mycket,tyckte så himla synd om mig..och kände mig ensam i hela världen.Men som sagt det är man ju INTE,verkar som det är hur vanligt som helst.
Jag åkte ju på det i början av december har jag för mig(minnet är kort asså) och jag var ju på barnbarnets luciafirande.Och jag var hur nervös som helst för det,vad skulle alla säga,skulle dom stirra? Den ena killen som jobbar där sa:jaha..du har åkt på en ansiktsförlamning? Så var det inte mer snackat om det...var ungefär som att ha stukat fingret lixom.Men det kändes som jag ville säga till alla på en gång att jag åkt på detta om det var nån som undrade,så var det gjort asså. Likaså kunde jag tänka mig att ha en skylt om halsen: jag har åkt på en ansiktsförlaming!
Men jag åt ju mina piller som jag skulle och tränade så ända in i bomben..höll ju på stup i ett o grimasera.jag har ju säljare o tänkte jag måste ju få väck det,för kan ju inte jobba o se ut som ett monster(det var ju så jag såg på det)
jag tejpade ihop ögat med salva i varje natt för att få ro i det och det funkade bra.
men det blev bättre o bättre.
Började att rycka i ögat när jag tittade tv på kvällarna,som ticks.
Sen kunde jag se i spegeln att jag fick upp mungipan..ja det var kanske stora ord.Inte upp..men tendens,2 mm rörde det sig.Bara dessa 2 mm gjorde mig på toppenhumör,jag såg en ljusning.Nästa dag rörde det sig inte ett skit och jag föll i tårar igen,trodde jag hade sett fel dagen innan.Men det kom mer o mer.Nyår var jag fortfarande sned men jag kunde ju blinka o behövde ju inte tejpa på natten.Men minns att när jag drack fick jag fortfarande hålla huvudet på sned.Sen några dagar efter så skulle jag på semester,alla tyckte jag skulle stanna hemma..varför då?
Jag for ner ensam iallafall och det har inte varit några som helst problem.I mitten av januari var det helt borta...har inga känningar av det alls.Ena senan på halsen har inte kommit tillbaka men det spelar ju ingen roll.Glömde säga att när nerverna skulle hitta varandra på halsen,under örat trodde jag att jag skulle bli tokig! Har aldrig haft så ont..gick uppe i 2 nätter och bara slog på halsenMen fick starka piller sen.Min egen teori av att jag fick det är stress o oro..för det har det varit mycket av när jag ser tillbaka.Hoppas du fått svar på det du ville,jag håller tummarna för dig.Du kan väl höra av dig på min mail: snipsnup@hotmail.com om hur det går för dig...
